Hoppa till innehållet

Vit öronfasan

Från Wikipedia
Vit öronfasan
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteÖronfasaner
Crossoptilon
ArtVit öronfasan
C. crossoptilon
Vetenskapligt namn
§ Crossoptilon crossoptilon
Auktor(Hodgson, 1838)

Vit öronfasan[2] (Crossoptilon crossoptilon) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3][4] Den förekommer i bergsskogar och buskmarker nära trädgränsen i Kina. Arten är fåtalig och minskar i antal, varför den listas som nära hotad av IUCN.

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Vit öronfasan är en 86-96 cm lång fasan med de för släktet karakteristiska vita tofsarna från näbbasen och bakåt. Fjäderdräkten är i stort sett vit, ibland med grå anstrykning på ovansidan. Den har svart stjärt, röda ben, röd bar hud i ansiktet och en svart hjässa. Ungfågeln är brungrå till en början men övergår snabbt till adult dräkt. Lätet är ett vittljudande raspande.[1]

Vit öronfasan i Sichuan.
På Beijing Zoo.

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Vit öronfasan delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]

  • Crossoptilon crossoptilon drouynii – bergsskogar i östra Tibet
  • Crossoptilon crossoptilon dolani – västra centrala Kina (sydöstra Qinghai)
  • Crossoptilon crossoptilon crossoptilon – sydöstra Tibet och sydvästra Kina
  • Crossoptilon crossoptilon lichiangense – norra Yunnan till sydvästra Sichuan i sydcentrala Kina

Tibetansk öronfasan (C. harmani) behandlades tidigare som underart till vit öronfasan. Genetiska studier visar att de är systerarter.[5]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Vit öronfasan bebor barr- och blandskogar nära trädgränsen samt i subalpina buskmarker med björk och rhododendron på 3000-4300 meters höjd. Den kan vara vanlig kring buddhistkloster där de skyddas, men förekommer vanligtvis mycket sparsamt i små grupper. Under häckningen uppträder den i par men kan vintertid ses i grupper med upp till 30 individer. Naturliga predatorer är bland andra kråkor och vråkar.[1]

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2024 Crossoptilon crossoptilon . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 26 oktober 2024.
  2. ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 februari 2023. 
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  5. ^ Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158:107091.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]